1440-1482 Flemish Hugo van der Goes Galleries Hugo became a member of the painters' guild of Ghent as a master in 1467. In 1468 he was involved in the decoration of the town of Bruges in celebration of the marriage between Charles the Bold and Margaret of York and he provided heraldic decorations for Charles's joyeuse entr??e to Ghent in 1469 and again in 1472. He was elected dean of the Ghent guild in 1473 or 1474. In 1475, or some years later, Hugo entered Rooklooster, a monastery near Brussels belonging to the Windesheim Congregation, and professed there as a frater conversus. He continued to paint, and remained at Rooklooster until his death in 1482 or 1483. In 1480 he was called to the town of Leuven to evaluate the Justice Scenes left unfinished by the painter Dieric Bouts on his death in 1475. Shortly after this, Hugo, returning with other members of his monastery from a trip to Cologne, fell into a state of suicidal gloom, declaring himself to be damned. After returning to Rooklooster, Hugo recovered from his illness, and died there. His time at Rooklooster is recorded in the chronicle of his fellow monk, Gaspar Ofhuys. A report by a German physician, Hieronymus M??nzer, from 1495, according to which a painter from Ghent was driven to melancholy by the attempt to equal the Ghent Altarpiece, may refer to Hugo. His most famous surviving work is the Portinari Triptych (Uffizi, Florence), an altarpiece commissioned for the church of San Egidio in the hospital of Santa Maria Nuova in Florence by Tommaso Portinari, the manager of the Bruges branch of the Medici Bank. The triptych arrived in Florence in 1483, apparently some years after its completion by van der Goes. The largest Netherlandish work that could be seen in Florence, it was greatly praised. Giorgio Vasari in his Vite of 1550 referred to it as by "Ugo d'Anversa" ("Hugo of Antwerp"). This the sole documentation for its authorship by Hugo; other works are attributed to him based on stylistic comparison with the altarpiece. Hugo appears to have left a large number of drawings, and either from these or the paintings themselves followers made large numbers of copies of compositions that have not survived from his own hand. A drawing of Jacob and Rachel preserved at Christ Church, Oxford is thought to be a rare surviving autograph drawing.  Related Paintings of Hugo van der Goes :. | Portinari Altarpiece | The Adoration of the Shepherds | The Adoration of the Kings | Calvary Triptych | Adoration of the Magi |
Related Artists:
master of St-Germain-des-Pres
originally from cologne active in Paris about 1500
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Alexandre-Jean Dubois
1694 - 1763